"Vi är experter på att vänta!!"                       

"Joo, det är helt sant...vi har blivit vana att vänta....Gissa på vem?"

"Joo, på våran matte.....Hon ska BARA, hela tiden"

"Och duktiga flickor som vi är, (nästan jämt) så sitter vi här...."

"Nu skulle det komma "någon" i dag, någon som vi inte träffat tidigare"

"Men vi har minsann kännt av honom.....kännt lukten av honom,

och hört hans ljud i vagnen, när vi varit ute och gått med honom"

"VEM DÅ?"

"Lilla Leon, så klart!"

Första mötet.....

Att se två stora hundar, och en liten liten "man", som möts för första gången....

Att se hundarnas försiktighet, dom som annars alltid rusar fram och på,

när det är folk dom känner som kommer......Det är fantastiskt att se.

Luktade...."hm....mycket intressant doft han har, den där lilla saken"

Skorpan var nöjd efter att ha hälsat, tyckte inte det var så väldigt märkvärdigt alls.

(Det gick ju inte att leka med honom juu)

Men Ronja....åh, men älskade Ronja.....Hon som aldrig fått bli mamma, men instinkten har hon,

det är jag helt övertygad om.

Hon blev helt kär i detta ljuvliga lilla liv. 

Tvättade och pussade......Leon tyckte inte alls det var konstigt han heller.

Ganska mysigt faktiskt, att bli pussad på av en stor nallebjörn.

 Hon hade säkert blivit en underbar mamma.

Inget annat var intressant längre... 

"Men hallå, matte, kan vi gå in nu igen,

jag måste titta på den där bebisen lite till" 

"Eh, jag har sett något annat mycket mycket spännande där.....på marken!!" 

"Kan jag få gå o kolla nu, eller??" 

"Det går säkert att äta...tror jag!" 

"Ingen fara, jag är här hos dig...lilla Leon" 

Ronja lämnade inte hans sida. 

 Tänk att vara barn, och få möjligheten att växa upp tillsammans med djur.

Dom får en alldeles väldigt speciell relation.

Vår son växte verkligen IHOP med en av våra hundar, Gazton.

Han fanns med honom hela tiden.

En sådan där riktig Lassie-hund, ni vet.

Dom spelade spel ihop, dom byggde lego ihop, sparkade fotboll ihop, (Gazton fick vara målvakt)

 jaa, dom gjorde allt ihop.

 Den dagen som Gazton vandrade över regnbågsbron, (han blev nästan 14 år)

då dog nog en del av sonens hjärta, tror jag....eller, det vet jag.

  Usch ja, vad man saknar dom......alla tidigare fyrbenta vänner,

som satt så djupa spår hos oss.

Gazton   

Om Leon gnydde aldrig så lite, då var Ronja där, pusasde lite på honom......

Och vem kan motstå den här underbara lilla varelsen..... 

När han dessutom ger oss ett underbart litet leende, jaa, då smälter, man helt enkelt.

Leon, dryga 6 veckor ung 

Kram

Susanne

 

Susanne P

23 november 2014 00:52

Alltså...jag behöver nog inte skriva det jag vill säga; du vet nog redan vad jag tänker säga; hundar och ungar ÄR så underbara tillsammans. Bara de får de rätta förutsättningarna. (som jag VET att dina får)
Helt fantastiska bilder!!! <3 <3 <3

Kram

http://www.susannep.blogspot.se

 

Eva H

23 november 2014 08:59

Välkommen till världen lille gubben!
Du har verkligen en änglasnäll extra-mamma där :)
Och det du skriver om din son och härlige Gazton..... När vår första korth tax, Kim, avlivades blev jag hemskickad från skolan dagen efter av en klok, lite äldre, mattelärare..... Kim var ungefär 8 mån äldre än jag och verkligen min storebror. Jag skulle precis fylla 13 när han dog. På ett sätt är han för alltid "HUNDEN i mitt liv", oavsett hur jag älskar även de senare vännerna.

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

marianne

23 november 2014 21:34

Underbara bilder,på Ronja o Leon.Min son växte upp med Nadja,o de hade oxå en helt underbar relation,i nästan 11år.Han har aldrig glömt henne,så hans lycka var obeskrivlig när han kunde köpa en egen berner.Lika stor var sorgen,när de fick ta bort Diesel,pga av en stor tumör,när han bara var 4år.Kram

http://mapes.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...